Datum: 2014-03-21 - Tid: 21:54:00
Novell: Like Hot And Cold
2 - Like Hot And Cold
"Harry, gubben, hur var det i skol..." en ganska så ung kvinna dök upp i hallen, och avbröt sig mitt i meningen när hon såg mig
"Åh, en tjej..." hon lät chockad och backade nästan undan lite. Sedan gick hon fram till mig med ett varmt leende, men ändå ganska så chockad.
"Anne heter jag, Harrys mamma. Han är aldrig tagit med sig någon tjej hem förut...ursäkta om jag frågar, men är ni ihop?" jag kräktes nästan lite i min mun och Harry skakade snabbt på huvudet där han stod bredvid mig
"Nej, mamma, det här är Kylie, hon och jag ska plugga tillsammans" förklarade Harry enkelt. Hon nickade
"Okej. Om ni behöver något är det bara att säga till" hon avfyrade ett sista stort leende och försvann sedan in i köket. Harry tog tag runt min jacka, och tog av den, som en gentleman. Jag tog det föregivet och började sedan gå upp för trappan, där jag förmodade att hans rum skulle befinna sig.
"Mamma skojade, massa tjejer har kommit hit..." bortförklarade han sin mammas ord och jag bara nickade på huvudet
"Ja, för det är ju trovärdigt" sa jag ironiskt och gav honom ett fejkat leende. Jag är bara så sur för att jag måste göra läxan, det är inte så det funkar i min värld.
"Så vi ska bara göra pappret, det är enkelt" sa han och tog upp pappret från sin väska. Jag suckade högt när jag såg alla problematiska gåtor som fanns på pappret
"Okej, kan du göra den första? Så gör jag nästa?" han nickade
"Så..." mumlade han ut medan hans blick landade på första gåtan
"Vilket är det minsta värdet som funktionen f(x) = x^2 - 2x + 2 kan anta med reella x" vilset i vad alla det orden och siffror betydde tittade jag på Harrys tänkande ansiktsuttryck
"Svaret är 1" sa han sedan och svarade med det. Hur kan svaret på en fråga vara en enkel etta när frågan var så komplicerad?
"Okej, du tar nästa då"
"Vilket är det lägsta x som tillhör Z+ så att 48 är kongruent med x modulo 5" läste jag utan att fatta ett ord av det jag sade. Det blev tyst i rummet ett långt tag innan jag blickade upp på Harry som förvånat tittade på mig, som om svaret var lika enkelt som 1 + 1.
"Harry..." mumlade jag ut, medans jag lät mina fingrar vandra igenom hans hår
"Jag har glömt svaret" han tittade upp på mig, och såg en aning nervös ut. Jag förstår varför, han är väl inte van att tjejer ens tittar på honom.
"Tre" sa han snabbt, jag log mot honom
"Det var exakt det jag tänkte säga, ta inte orden ur munnen på mig" jag lät ett ändå så fejkat fniss falla ut ur min mun och slog löst till honom på axeln. Det brukade få de flesta nördar att smälta direkt, och effekten funkade lika bra på Harry som log stort mot mig.
Jag tog tag runt hans hand, vilket fick honom att nästan sluta andas. Jag förde hans hand mot pappret medan jag försökte rita till en trea, som blev ganska så ful ändå. Men det verkade inte Harry bry sig om som bara log mot mig, och nervositeten bara sken igenom det.
"Nästa är fyra..." mumlade han ut utan att ens läst den högt. Det jag precis gjort kanske får honom att säga många svar...
"Efter den åtta...sen två...sju..." han fyllde i ett antal uppgifter innan han tittade på mig
"En kvar, vill du göra den?" han gav mig ett osäkert leende medan han räckte mig pennan och pappret. Jag log och tog emot dom medan jag tittade ner på talet
"Vilket är det lägsta x som tillhör Z+ så att 48 är kongruent med x modulo 5" jag suckade och tittade sedan efter ett långt tag upp på Harry.
"Harry..." jag hoppade närmre honom
"För att vara ärlig, så glömmer jag allt när jag är i din närhet" smörade jag och log mot honom, för att sedan smeka hans lena kind. Han tittade upp från pappret till mig med ett leende lekandes på sina läppar.
"Verkligen?" Jag nickade, och såg hur han smälte direkt och log, utan att släppa blicken från mina ögon
"S-svaret är t-tre" stammade han fram, och verkade en aning nervös över att jag rörde honom
"Taaack" jag släppte taget helt om honom och skrev ner en trea innan jag nästintill slängde pappret på honom
"Ses i skolan" sa jag snabbt och försvann ut igenom dörren.
-I skolan, dagen efter -
"Så hur var det hos nörden?" jag fnissade tyst
"Han gjorde allt, precis som planerat" både Audrey och Lucy log mot mig
"Slår vad om att du inte ens klarade en minut" jag log, en aning förolämpat
"Menar du att jag är svag?" Audrey tittade på Lucy
"Alltså nej, jag menade...eller jo, det var exakt det jag menade, förlåt" jag fnös
"Jag skulle klara mer tid med den idioten än du någonsin skulle göra" jag gick ett steg närmre henne. Jag gillade verkligen inte att bråka med dom, men jag är ju jag, kaxig och alltid på tävlingshumör.
"Visst, prove it" jag fnös ännu en gång
"Visst" jag såg Harry komma gåendes i sina välbekanta töntiga kläder. Jag log bevisandes mot mina två vänner innan jag gick mot honom
"Hej" Harry tittade förvånat upp på mig, och vände sig sedan om och letade efter någon annan som jag pratat med
"Jag pratar med dig, dummer" skrattade jag och tog tag i hans arm löst. Han log förvånat, men ändå av någon slags utav stolthet
"Åh, eh, h-hej" Harry verkade med ens nervös
"Jag tänkte om du ville göra något, kanske idag, efter skolan?" han tittade leendes på mig
"J-ja, jätte gärna" han harklade sig högt
"Jag menar, ja, jag tror jag har tid" han lutade sig mot väggen bredvid honom i ett försök att vara cool. Jag fnissade åt honom
"Toppen, ses då" log jag och började gå mot mina bästisar igen
"Är du nöjd?" undrade jag och log mot henne. Hon log tillbaks
"Ja, absolut"
